Jaghar en återkommande mardröm som jag drömmer då och då. Den ser ju lite olika ut varje gång men det är endå samma innebörd - att Neo blir lämnad ensam hemma. Vissa gånger är det jag och Pe som är ute och helt plötsligt slår det mig att vi har glömt bort Neo. Andra gånger är det jag som är ute själv oxå träffar jag på Pe nånstans - utan Neo.

Inatt var det den senaste varianten. Jag var ute tillsammans med Ida osså träffar vi Pe. Jag blir glad först med sedan slår det mig, om Pe är här så måste ju Neo vara ensam hemma? Osså får jag panik, ser framför mig Neo som ligger hemma i sin säng, alldelse ensam, vaknar och skriker och ingen finns där för att trösta..

Usch jag hatar den där drömmen.

Den kom säkert inatt eftersom jag ska bort i kväll. Då kommer den där känslan att Neo inte klarar sig utan mig, jag måste vara där för att försäkra mig om att han har det bättre än bäst hela tiden. Den känslan tror jag alla mammor får

ibland, mer eller mindre. Att lämna över det bästa och värdefullaste man har i nån annans händer, även om det är Pe som är hans far och som älskar honom lika mycket som jag gör så blir det svårt.

Jag förstår värkligen inte hur man kan lämna sitt barn åt nån som man inte känner så bra, en barnvakt eller typ en nanny som man precis lärt känna under en arbetsintervju..

Men innerst inne så vet jag ju att Pe tar hand om Neo minst lika bra som jag gör, men endå så ligger det nån liten ångest över det hela. Neo klarar sig utmärkt utan mig, det är bara jag som inte riktigt klarar mig lika bra utan honom...